Gå till den här texten på finskt teckenspråk
Teckenspråken
- är självständiga språksystem på samma sätt som talade språk
- har uppkommit spontant i dövsamfunden
- varje land har sitt eget, eller till och med flera, nationella teckenspråk
I teckenspråken utgör tecknen enheter som motsvarar orden i talade språk.
Tecknen består av olika element:
- handformen (fingrarnas ställning)
- platsen där tecknet utförs (på kroppen eller i det s.k. neutrala utrymmet framför kroppen)
- rörelsen (händernas rörelse när tecknet utförs)
- orientationen (i vilken riktning handen och fingrarna rör sig under tecknet)
- icke-manuella element (ansiktsuttryck, mun- och kroppsrörelser)
I Finlands första dövskola, som grundades i Borgå år 1846, gick undervisningen till en början på det svenska teckenspråket. Med tiden utvecklades det till två nya språk: det finska och det finlandssvenska teckenspråket .
Källa:
Jantunen, Tommi (2001) Suomalaisen viittomakielen synnystä, vakiintumisesta ja kuvaamisen periaatteista. Finlands dövas förbund rf, publikationsserie L 1/2001.
Salmi, Eeva & Laakso, Mikko (2005) Maahan lämpimään – Suomen viittomakielisten historia. Finlands dövas förbund rf. Helsingfors.
Länk:
Nätordboken Suomalaisen viittomakielen perussanakirja http://suvi.viittomat.net