Gå till den här texten på finskt teckenspråk

Såsom överallt i världen är det också i u-länderna viktigast att stärka teckenspråkets ställning för att kunna förbättra dövas situation.  FN:s deklarationer och konventioner betonar medborgarnas rätt att använda sitt eget modersmål och barnens rätt till ett eget språk. Användningen av teckenspråk öppnar för döva möjligheter att få utbildning, arbete och  information, kunna bilda famlj och ägna sig åt olika slags hobbyer.

Även om dövorganisationerna har börjat främja bruket av nationella teckenspråk finns det fortfarande många länder där dövas språkliga rättigheter inte görs gällande. I väldigt många u-länder är teckenspråkets betydelse och status varken känd eller erkänd.

I en del u-länder har inte ens ett gemensamt teckenspråk utvecklats. I de här länderna vet döva knappt om att det exiterar ett teckenspråk eller att det faktiskt finns andra döva någonstans.

Antalet teckenspråkstolkar i u-länderna är verkligen litet. I vissa länder finns inga tolkar alls och i andra endast en eller två tolkar i hela landet.  Det kan för döva alltså vara mycket svårt både att kommunicera med det omgivande samhället och att försvara sina rättigheter.