Gå till den här texten på finskt teckenspråk

Enligt 6 § i grundlagen är alla lika inför lagen.

Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person.

Diskriminering kan vara direkt eller indirekt. Diskriminering kan också ske på flera olika grunder samtidigt. 

Exempel 1:

En döv person har beställt teckenspråkstolk för en viktig tillställning i god tid, men blivit utan tolk. Detta utgör inte ett verkligt fall av diskriminering. 

Exempel 2:

Arbetsgivaren förbjuder en teckenspråkig arbetstagare att använda teckenspråkstolk på ett möte. Detta kan klassificeras som direkt diskriminering.  

Exempel 3:

En teckenspråkig studerande blir inte invald i en läroinrättning på den grunden att hon/han är dövoch att det skulle vara besvärligt att ordna teckenspråkstolkning. Detta skulle vara ett tydligt fall av diskriminering.  

Det bör noteras att allt förfarande eller beteende som känns otrevligt eller kränkande inte alltid utgör i lagen avsedd diskriminering.